hey lets speak

inatt sov vi i lägenheten och sen i morse kom farmor och farfar och hämtade dom mej för jag skulle övnings köra till mormor och morfar (stockholm) för farfar och farnor skulle köpa deras båt :D så jag fick äntligen träffa dom igen :D

sen bar det hemåt så jag sov hela vägen hem eftersom jag inte körde hem ;D det var mysigt att sova i bilden hela vägen hem till e-tuna :D sen så åkte jag hem till hulta. så just nu sitter jag hemma hos mats i våran säng:D och mats ligger som vanligt brevid och snarkar :D sen åkte vi ner till julita jag mats och sys :D köpte lite chips och hyrde tre filmer sen drog vi till jerry eftersom sys skulle sova där :D sen kollade vi på en av filmerna som hete Them.. det var baserad på verkliga händelser den var faktist jävligt otäck om man tänkte på att det hade hänt i verkliga livet :I ni ska få läsa lite om den :

Them:

Upptakten är att en mamma med sin dotter kör av vägen när hon tror sig se något. Efter krocken mot ett träd startar inte bilen och modern kliver ut för att kolla under huven, inför dotterns ögon försvinner hon bakom motorluckan. Strax innan dottern själv stryps av något I baksätet...

Vi förflyttas sedan till franska skolan där Clementine (Olivia Bonamy) undervisar som lärare i franska, på vägen hem passerar hon förbi olycksplatsen utan att reflektera närmare över vad som har hänt. Väl hemma möter hon sin man Lucas (Michael Cohen) som är författare. De har nyligen flyttat från till Rumänien från Frankrike och bor i ett stort men avlägset hus. Under natten väcks Clementine av ett underligt ljud, något har tagit sig in i huset.

den var faktist väldigt spännade rekomenderar den fast om man är ute efter någe väldigt läskigt så kanske inte den e rätt fast den e jävligt bra se den om ni kan :D

sen hyrde vi även

The breed:
Fem ungdomar flyger till en öde ö för att roa sig. Vad som skulle bli en trevlig stund blir till terror när en vildsint hundflock attackerar dem. Det blir en kamp på liv och död för de strandsatta.

The Reaping:

FILMINFO/RECENSION Västerländsk skräckfilm är numer synonymt med religiösa motiv. Att använda specifika bibliska historier däremot är ännu inte lika vanligt, även fast till exempel filmer i stil med "Exorcisten" och "Stigmata" spelar på religiös igenkänning och kampen mellan det onda och goda. I amerikanska "The Reaping" finns liknande kopplingar mellan det heliga och det icke-heliga; temat är direkt hämtat från bibelns andra mosebok, och berättelsen om guds vrede gentemot de egyptiska faraonerna. Om än i uppdaterad version.

Gudslösa Katherine Winter (Hillary Swank) arbetar med att avslöja religiösa myter och legender; för varje mirakel har hon en vetenskaplig förklaring. Men när en liten by i Texas plötsligt drabbas av vad som verkar vara bibelns tio plågor, så faller hennes rationella förklaringar kort. Gåtans lösning verkar i stället vara knuten till en av traktens flickor - Loren. Katherine måste få kontakt med den hemlighetsfulla, till synes stumma flickan för att förstå orsaken till varför byn hemjagas av en tretusen år gammal berättelse.

Det börjar bra. Efter en inledande resa någonstans i Sydamerika, förflyttas historien till Texas sumpmarker. Det är tätt och spännande. Den första plågan, vatten till blod, är skrämmande suggestiv. Det är en märklig sekvens som skapas på grund av omgivningen, den grumligt röda floden. In kommer också den mystiska flickan. Ljudbandet är effektivt och fullt av skräckinjagande plågoandar.

Men sen händer något. Plågorna ställs på led och avverkas likt ett löpande band: grodor, löss, flugor, döende kor, bölder, osv. Visst är det tekniskt skickligt, men knappast dramaturgiskt spännande. Halvvägs in i filmen står det dessutom ganska klart vem som kommer att visa sig vara god, och vem som redan från början var den som gömde ondska under den trevliga uppsynen. Dessutom slängs det in en omotiverad kärlekshistoria, och en extremt komprimerad lösning (i form av ett enda minutlångt samtal). Filmen avslutas i en orgie av obefogade dataanimationer.

Visst finns en del chockeffekter som nog kan underhålla, med det är knappast genuint läskigt. Regissören Stephen Hopkins lyckas inte håll ihop "The Reaping" tillräckligt, utan istället utvecklas den till en traditionell skräckis med spöken från det förflutna. Tråkigt måste sägas, eftersom det finns så mycket att hämta från förlagan.

har tyvärr inte sett dom andra två men ska kolla på the reaping nu så jag hoppas ja kan sova sen men nu ska jag sova puss å kram på alla underbara läsare :D


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0